ehm okej, jag har ingen riktig koll och inte ork till att kolla efter heller. har jag bloggat om min dag idag idag?

aokej, iaf om jag inte har det;

jag och pappa åkte in till stan imorse. jag skulle köpa en volumemaster och en bh, pappa skulle köpa färg till skrivarn.

-vi köpte ingetdera.

men det var trevligt iallafall!

har fått hjälpa till hemma hela dagen annars typ, för mamma har värsta ont armen och pappa måste hjälpa farmor och farfar på gården tills farfar har återhämtat sig ordentligt från allt som hände häromdagen..

men ikväll ska jag iaf hem till jonathan, det blir toppen :)

nu ska jag kila och vika all tvätten ...

puss

hejhallåtjenatja :)

nu ska jag gå och nana -det behöver jag.

imon blirre snabbshopping i alingsås.

-är i stort behov av en ny bh och lite annat smått och gott.

men sen ska jag till jonathan på eftermiddagen

-toppentoppentoppen :)

godnatt med er :*

puss

jag insåg en sak när jag satt och skissade på en ny text på poetersidan förut [ja, jag skriver texter. kalla mig görna nörd, jag tänker inte sluta för det] iallafall, så kom jag på varför jag skriver på en sådan sida, där jag kan vara mig själv liksom, för ingen vet ju vem jag egentligen är där.

jag skriver där, av den simpla anledningen att folk inte ger mig kritik där. oavsett om det är bra eller dålig kritik, så är det mina texter som får kritiken.

ibland önskar jag att verkligheten vore något liknande. att man liksom kunde sluta kritisera andra människor och istället ge bra kritik till de dom gör eller så.

-efter ett sånt där djupt snack med min bästa vän idag insåg jag också, att det är kritiken som man får ta emot jämt som ofta formar den man är som människa. även om det är omedvetet att man tar emot kritiken, så är det ändå den som formar den man är och blir.

och visst, det kanske finns fördelar med att få all den där kritiken man får dagligen. men jag tror inte att jag är ensam om att kunna säga; att det spelar ingen roll om en person säger att man gjorde bra ifrån sig, när två andra säger motsatsen. för visst lyssnar vi alla lite väl mycket på andra ibland, och två ord mot ett, det tycker dom flesta är självklart att då har maioriteten rätt.

-men tänk om dom inte har det? tänk om det är den där ensamme personen som har rätt den här gången? varför tänker man inte så istället?

och vad är vitsen med att ge andra människor kritik för vilka det är, eller försöker att vara, överhuvudtaget? alla borde veta hur man stänger käften, en del borde bara lära sig när dom ska hålla den stängd också.

visst, har man ett problem med någon bör man ju säga det. men man kanske borde välja ett annat ordval eller tillochmed försöka ändra åsikt? se det hela från en annan vinkel kanske?

eller är det bara jag som sitter och grubblar mitt i natten,

och är helt lost in space igen?